10 dagar på Indiska Oceanen

Vårt lilla äventyr på 10 dagar till havs startade den 7 septeber på Bali där jag vaknade upp i paradiset..på Ayana Restort. 

Vaknade med Ipaden på bröstet måste ha somnat när jag väntade på att Ella skulle ringa efter ridskolan, stort tack Sandra Dahlström som hjälpte till att leda Ella varje fredag på ridskolan. Jag har världens bästa vänner! 
Och ett STORT tack till Yas & Christin som har tagit hand om aktiviteterna på City Wellness medans vi har varit borta.


Dessa dagar så tror jag att jag har tackat Gud & universum 1000 gånger när jag öppnade up ögonen och ser dagens vyer...jag lever i en dröm! 

Frukosten på resorten och därefter har EN bas dvs Herbalife shake med Guava juice.. och allt annat där till..

Efter frukost var det dags för lite träning, Marcus kör lite Tabata i solen...
 

Eftersom jag växer så det knakar och jag blir lätt yr av värmen så vilade jag & låg i skuggan...:-) life is good :) 

 

Jag började läsa boken AVUND för att förstå lite det som hänt i min närhet senaste veckorna...vissa har varit elaka & jag vill veta hur dom tänker! Rekomenderar starkt den här boken och många andra av FRANCESCO ALBERONI som hävdar att "avunden har sin grund i begäret att vara som någon man ser upp till men inte är villig att offra det som krävs att bli lika framgångsrik" 

Sen var det att lämna civilisationen i 10 dagar för att spendera dem på en fantastisk segelbåt runt Komodo...

Efter en Indiana Jones inspirerad tur med ett propellerplan på 1,5 h kom vi till Bima, där folk vile fota sig med mig...WTF?! Jag tror dom tog fel men jag bjöd på det, Marcus hann minsann ta kort så jag bjuder på det. Dom kanske aldrig hade sett en blond flodhäst innan :-) 

Vi kom till den här segelbåten som var enorm....jag var förberedd med allt apoteketet rekomenderade mot sjösjuka.

Om jag ska beskriva dom andra pasagerarna så tror jag att följande bild på allas skor säger mer:-) 

Det var 3 Australiensare ( äventyrare) 3 Amerikaner ( så man hörde OHHH MYYYY GOOOOOD sisådär 711 miljoner gånger :-) 2 Tyskar (som var super tysta så att jag efter 10 dagar med dom inte ens visste vad dom hette) en störtskön kvinna från Barcelona som jag kallar Penelope (Cruz) för hon har hennes dialekt. Och vi har hur många besättningsmän/kvinnor som helst som servar en minutiöst...och som en gravid kvinna...ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR jag det!

Inget gott som inte för något ont med sig .
Eftersom vi seglar runt Komodo ön där det finns Komodovaraner som faktiskt äter människor blev vi varnade för att om (Gud förbjuder) segelfartyget förliser och vi råkar simma in till land så ska vi försöka klättra upp i ett träd till hjälp kommer! 

Hallllååååååååå!!! 

Redan dagen efter började dykningen för alla utom mig för jag är ju som sagt Gravid :-) mitt äventyr känns lite som om man har korsat en "Indiana Jones film med "En kvinna överbord" med Goldie Hawn 

Medans Marcus och alla dom andra dök och fotade fiskar & var helt uppe i varv efter varje dyk om vilka fiskar dom hade sett...jag satt som ett fån och fattade INGENTING! Här har vi tex amerikaner som har rest i 23 timmar tagit sig med propellerplan till Bima & kört zig zag med bil till  hamnen där kört ut med motorbåtar till segelbåten och seglar i 10 dagar för att dyka 2-4 ggr per dag för att se små Nemo fiskar?! JAG FATTAR INTE DET! :-) 
 

Jag passade på att njuta av La dolce vita & när dom dök hade jag hela 14st besättningsmän/kvinnor som bara ville serva mig :-) I was in heaven! 

Mina dagliga rutiner var att gå upp äta frukost, sola lite, läsa lite, fota lite, sakna internet MYCKET, läsa lite , sola lite, äta , shakea, lyssna på deras historier om alla fiskar dom har set...wow! :-) i slutet fick jag ju även sitta och titta på alla 10 dykares olika bilder & filmklipp dom har tagit på småfiskar, sjöhästar, hajjar, Mantas osv...Gäsp! :-) 

Vi hade några utflykter och en var att åka in till land eller så nära land som möjligt för att se dessa farliga veraner...

Om jag var rädd?! Japp!

Lättad var jag att komma tillbaka till segelbåten och se solnedgången med mitt livs stora kärlek, Marcus-dyktönten! 

Självklart blev alla på segelfartyget intresserade av Herbalife så medans Marcus dök så jobbade jag :) 

Dag nr 8 hade vi närmat oss en pytteliten ö där det inte fanns några veraner på så jag passade på att promenera på stranden...

Fram & tillbaka, fram & tillbaka.....ohhh vad jag hade saknat land att gå på...

Självklart var Moses, jag menar Marcus med :) 

Mina ögon, sinnen & hjärta är fyllt med vackra vyer och gudarna ska veta vad jag har tänkt & planerat & analyserat...

10 dagar utan kontakt med omvärlden har gjort att jag nästan har klättrat på masten, rastlösheten har varit hemsk men jag har funnit en ro som inte går att beskriva samt en förståelse för människor som inte är som mig. Ja, jag är en positiv människa, en optimist och ingen ska få ta det ifrån mig. 

Den enda kontakten jag har haft har nästan varit bara med mina barn som jg saknar så jag spricker, så ingen mer resa utan dem. Och ingen mer resa utan nät för jag har saknat alla mina vänner, kollegor & kunder som också är en STOR bidragade del till min lycka! 

Min mamma må hon vila i frid sa på arabiska " Janne bala näs mabitendäs" vilket betyder ett paradis utan människor är inget paradis. 

Så nästa gång jag reser på havet så ska det vara i en stor färja med alla mina goda vänner...

Detta är besättningen och alla roliga dykare från World wide dive & sail S/Y Phi Siren

Och en bild på hur stämningen egentligen var...helt underbar & tokig! :-) 

Nu är vi som sagt tillbaka på Ayana Resort & Spa & imorgon natt åker vi till Singapore för att tillbringa en dag där med Eric Marcus barndomsvän & hans tjej... så watch out nu är bloggandet & jag tillbaka! 

Livet känns just nu som choklad doppad i choklad..dvs UNDERBART!

 

KÄRLEK! 

Tania

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln